Mörkret

Blir ledsen ibland när jag är ensam, känner mig oönskad och som att folk inte gillar mig. Men vill sen vara ensam för det mesta när jag har chansen att ha umgänge.

Vad är det med mig? Försöker jag bara sabotera för mig själv? Har jag utforskat mörkret så mycket att jag omedvetet försöker dra ner mig själv ännu mera i det?

Smutsiga Norden


When nothing else is happening


A slice of Grank's life - 24/3 2015

13:10 - Lulsundsviken/Golfängen.
Drog tidigare från jobbet, hoppade av bussen vid ICA Kvantum, köpte mig en Arizona Iced Tea och en Kitkat och avnjöt dessa vid Golfängen. Gick sedan hem till Hertsön.

Green Machine


You Say I'm Scum


Kingz


Piteå-bröderna och Umeå-grabben levererar! Dirty North!

Smutsiga Norden

Har startat upp en Tumblr nu, vettefan vad jag ska göra med den eller så. Men ja, följ den vet ja :D
Klicka på bilden för att komma till den.

Snart så är dom äntligen tillbaka!

It's Always Sunny in Philadelphia är äntligen tillbaka på onsdag! Vilket då innebär att avsnittet kommer ut på torsdag i svensk tid för oss som laddar ner avsnitten ;) Jag har längtat efter detta så länge nu, jag tog till och med och såg igenom alla 9 tidigare säsonger i min abstinens för "The Gang" :D

Endless Lane (H TIO's 15th Skate 2-solo)


Granks musiktopp 2014

Top 20 artister av 2014:


#20: Kid Cudi (183 lyssningar).
#19: Spark Master Tape (187 lyssningar).
#18: Fredo Santana (189 lyssningar).

#17: Schoolboy Q (191 lyssningar).
#16: The KVB (198 lyssningar).
#15: Trash Talk (199 lyssningar).

#14: Guards (225 lyssningar).
#13: Misfits (228 lyssningar).
#12: The Last Shadow Puppets (236 lyssningar).

#11: Danny Brown (249 lyssningar).
#10: Lazerhawk (250 lyssningar).
#9: Bathory (274 lyssningar).

#8: A Place To Bury Strangers (284 lyssningar).
#7: Crystal Castles (301 lyssningar).
#6: Fitz And The Tantrums (304 lyssningar).

#5: Uncle Acid and the Deadbeats (317 lyssningar).
#4: Masshysteri (360 lyssningar).
#3: Graveyard 464 lyssningar).
 
#2: Hurula (469 lyssningar).

#1: Nicole Sabouné (1510 lyssningar).

Top 20 låtar av 2014:
#1: Nicole Sabouné - Another Vision (210 lyssningar).
#2: Nicole Sabouné - Unseen Footage From A Forthcoming Funeral (171 lyssningar).
#3: Nicole Sabouné - Win This Life (136 lyssningar).
#4: Nicole Sabouné - Conquer Or Suffer (125 lyssningar).
#5: Nicole Sabouné - My Time (113 lyssningar).
#6: Nicole Sabouné - So This Is It (111 lyssningar).
#7: Nicole Sabouné - Care Too Much (110 lyssningar).
#8: Nicole Sabouné - Haters Don't Dance (83 lyssningar).
#9: Nicole Sabouné - A Place To Hide (81 lyssningar).
#10: Nicole Sabouné - Saving Up (76 lyssningar).
#11: Hurula - Allt Ska Försvinna (75 lyssningar).
#12: Hurula - Sluta Deppa Mig (74 lyssningar).
#13: Nicole Sabouné - Still Gone (64 lyssningar).
#14: Say Lou Lou - Everything We Touch (63 lyssningar).
#15: Masshysteri - Låt Dom Hata Oss (63 lyssningar).
#16: Hurula - Betongbarn (60 lyssningar).
#17: Wolf Gang - The King and All of His Men (59 lyssningar).
#18: Uncle Acid and the Deadbeats - Over and Over Again (58 lyssningar).
#19: Lost Years - West Side Lane (57 lyssningar).
#20: Hurula - 22 (56 lyssningar).

5 godingar jag upptäckte detta år:
Hurula.

Say Lou Lou.

Trust.

Jasmine Kara.

The Soft Moon.

Ett par av mina favoritlåtar från detta år.

Nicole Sabouné - Another Vision.
Jag gillar hur låten går från stilla och uppbyggande till absolut kraftpaket och slående! Varenda gång jag lyssnar på denna så hoppar jag runt som en tok och bara röjer. Och texten "If you tell me I can't play, I will do it anyway!" är så mäktig för mig.


Hurula - Sluta Deppa Mig.
Jag gillar det stilla i låten även fast den är i konstant tempo hela låten ut. Jag gillar också texten oerhört mycket, som till exempel:

Inte fan vet jag
Inte fan vet jag
Varför man ska va lycklig
När man kan va normal

Jag själv relaterar till den texten så absolut mycket!


Masshysteri - Låt Dom Hata Oss.
Detta är min absoluta "fuck you"-låt, till alla som kollar snett på mig, tycker illa om mig eller tvivlar på mig. Det blir lite av ett nöje att veta att någon tycker illa om en när man lyssnar på denna, som att det är lite extra bränsle i tanken.


Lost Years - West Side Lane.
Den är så jäkla funky och elektronisk, tänker på att glida runt i en 80-tals Lambo på neonvägar i skithög fart vejandes mellan alla bilar på vägen. Det är bara allmänt en låt som verkligen väcker mina tankar visuellt och det älskar jag.
 

Crystal Castles - Sad Eyes.
Den är bara så mörk och ändå vacker på samma gång, jag kan inte sluta älska den. Denna låt är även ett till fall av låtar som väcker mina visuella tankar.


Say Lou Lou - Everything We Touch.
Allt om denna låt är perfekt, jag behöver inte nämna något alls! Och faktumet att jag såg Say Lou Lou live 2 gånger detta år och missade denna låt båda gångerna var världens otur, haha.


Finns mycket mera låtar jag skulle vilja posta här, men här måste jag säga stopp för detta inlägg. Nåväl, 2014 var ett grymt år för mig musikaliskt. Upptäckte så mycket mera nytt och fick se en hel del grymma artister live (Nicole Sabouné två gånger!!!! OMG OMG OMG!). Låt oss hoppas 2015 blir ett grymt musikår också!
God nytt år på er alla där ute!

One helluva good day


Detta är min fucking power-anthem!


Slot Machine Productions: Volume 4


Soundtrack:

Intro:
Death - Let The World Turn.
Snowboard:
2 Chainz - I Do It (Feat. Drake & Lil Wayne).
Vinter:
Andrew W.K. - Ready To Die.
Lite fylla:
Reijo Taipale - Satumaa.
Veronica Maggio - Va Kvar.
Sommar:
Nicole Sabouné - Conquer Or Suffer.
Guards - When.
Lowercase Noises - A Little Lair For A Very Small Bear.
Damn Seagulls - Young Guns.
Misfits - She.
Skateboard:
Beat Connection - Foreign Embassy.
Arcarde Fire - Empty Room.
Outro:
Arcade Fire - Afterlife.

Soundtracket finns även i form av en Spotify-playlist, klicka här för den.


Slot Machine Productions fjärde film "Volume 4", filmad från 1 december 2011 till 20 oktober 2014.

Filmen dokumenterar våra vanliga norrbottniska ungdomsliv i en tid då vi förväntas att bete oss vuxet och propert. Men så länge sinnet är ungt så är personen ung.

Jag har till skillnad från mina tidigare filmer försökt få in mer personlighet av mig och mina vänner i denna film, för jag tycker att jag och mina vänner kan vara väldigt roliga och speciella individer ibland. Men jag kanske bara tycker så för det är inte så många här uppe i Norrbotten som dokumenterar sina omgivningar i visuell form på ett sådant personligt och naket sätt. Min största prioritet med Slot Machine Productions "Volume"-filmserien har alltid varit att visa hur vi faktiskt är och inte måla upp något falskt. Ända sedan jag började filma tillbaka i år 2006 så har jag alltid haft ett intresse för att dokumentera saker som dom är, att inte arrangera filmsekvenser eller så. Jag har alltid gillat att se helt naturliga beteenden och naturliga känslor på film, vare sig dom är positiva eller negativa.

Livet är för kort för att låtsas vara något annat än vad man är och det är vad jag kommer ha som guidelinje inom filmskapande så länge jag vet.

Till skillnad från förra filmen "Volume 3" med sina 2 år av filmande så bestämde jag mig att ge denna film 3 år för att filma allt som jag ville ha med. Jag och alla i min omgivning har med åren fått mycket mera ansvar i livet och sammanknutet med det så har alla inte lika mycket tid något mer för att vara ute hela dagarna och bara filma saker.

Nåväl, jag hoppas ni uppskattar filmen!

When life is on repeat...

Framtiden, ja, den där äckliga saken. Ska man göra som de flesta och "play it safe"? Fixa ett stabilt jobb, stabilt pengaflöde, lägenhet, bil, bo kvar i sin hemmastad, umgås mest troligt med samma folk som alltid med den lilla fritiden man har tills dom inte hittar någon mer fritid att spendera på en, hitta en partner, skaffa barn för att få ett syfte och ett mål i livet, jobba på samma ställe tills man går i pension.

Jag vet att många skaffar barn för dom vill dela något med den dom älskar och yada yada yada, men många människor gör det också för att dom känner sig tomma och rädda för att bli ensamma i livet. Nej, jag har inte läst någon studie eller något. Det är bara min egna tolkning, så ta det med en nypa salt.

Jag är "all for" att folk skapar en egen familj osv, jag ser glädjen i att se en person som man själv skapat växa upp och bli vuxen och sen själv vara i ens egna sits. Jag förstår suget för det.

Men sen med framtiden, ska man ta den lite mer osäkra vägen? Flytta iväg, möta helt nytt folk, se nya ställen, komma i kontakt med nya kulturer, kanske inte ha den största mängden av pengar, inte veta i förtid när man kan se sitt nya ställe som ens hem eller om man ens kommer kunna det, bo långt borta från sin familj, bo långt borta från sina vänner, riskera att kanske känna sig ensam, vara långt borta från gatorna man vandrat på under sina år av uppväxt, kanske riskera att tappa kontakt med sina vänner och bekanta, inte veta i förtid när man kommer få se sina bekanta igen.

Jag vet själv att jag är en oerhört stor övertänkare, jag tänker framåt i tid och rum så jag kan vara beredd för vad som komma skall. Jag har svårt för att binda mig till saker för jag har det väldigt svårt med att inte kunna se var detta kommer leda och hur jag kommer känna över det över tidens gång.

Och för att vara helt ärlig så är jag så förbannat trött på att mitt psyke ska funka så här. Jag vill ut, jag vill möta nytt folk, jag vill se nya ställen, jag vill uppleva något mer än vad jag har i denna låda kallad Luleå. Jag har min säkra plats här, men jag vill fara utanför lådan för att se vad som finns där ute. Vad resten av världen har att erbjuda denna pojk som ska framställa man.

Jag vill skejta i en grupp av skejtare nedför gatorna i Bordeaux under natten, jag vill se den där knasiga gamla halvgalna mannen som har något konstigt på sig när han går nedför gatorna i New York och inte bryr sig ett skit om hur han uppfattas, jag vill vara i Tokyo svingandes med en videokamera i ena handen och en LED-lampa i andra handen medans jag försöker filma en skejtare i denna energifyllda staden, jag vill äta något jag aldrig hört om eller sett förr i Indien, jag vill gå runt och fanboya ut i Seoul när jag ser platserna som jag bevittnat i alla sydkoreanska filmer jag har sett, jag vill äta på In-N-Out Burger i Los Angeles, jag vill gå upp för trapporna till Helsingfors domkyrka, jag vill skejta TBS i Malmö, jag vill hamna på någon efterfest i Brooklyn där folk sitter och diskuterar gamla Kubrick-filmer och gammal soul-musik medans drickande vin, jag vill slänga något ner från Kinesiska Muren, jag vill se det legendariska parkour-spotet La Dame Du Lac i Lisses.

Och jag vill inte bara resa någonstans för en vecka och komma tillbaka till min säkra plats, jag vill bo där ett tag och få in hela atmosfören. Känna hur det faktiskt är att bo i dessa platser under en längre period, bygga upp en relation till folket. Inte bara fara någonstans och drälla runt full och skämma ut mig, bara för att jag vet att jag kommer inom en vecka komma tillbaka till min säkra plats och inte ha några direkta konsekvenser till den plats jag mest troligt aldrig kommer komma tillbaka till.

Jag känner att det finns så mycket där ute som jag vill se, så mycket nytt som jag vill ta in och se med mina egna ögon. Träffa nytt folk som har liknande intressen som mig konstnärligt och även träffa folk som introducerar mig till något nytt konstnärligt som jag inte vetat om. Jag är oerhört tacksam för dom vännerna jag har här, men det är så mycket saker som jag inte kan prata om för jag vet att mina vänner inte delar samma intressen som mig eller samma nyfikenhet som jag har för nya saker vare sig det gäller t.ex. musik, filmer eller tankesätt.

Jag har sett mina föräldrar gå den någorlunda säkra vägen, dom har ett stabilt liv. Men är det ett spännande liv dom har? Det tror jag inte. Finns det massa saker dom vill uppleva eller göra före deras tid är slut? Det vet jag.

Jag vill leva ut så gott jag kan medans jag kan, jag vill göra fel, jag vill göra rätt, jag vill ligga på min dödsbädd och veta att jag gjorde åtminstone en del av vad jag ville i denna värld under tiden av mitt liv.

Frågan är: kommer jag att ta steget?

Det får framtiden bestämma, den där äckliga saken.

Om

Min profilbild

Sami "Granka"

Tystlåten kille som har intresse för galna grejer.

RSS 2.0