Granka

Vill jämt skriva om något djupt eller så, men för det mesta så vet jag inte var gränsen mellan något djupt och gnäll ligger. Det enda jag kan säga är att jag hatar hur mitt liv är vid tillfället, allt känns så ensamt och det känns som att alla ens vänner håller på att bryta loss och starta mera "mogna" liv. Jag vill fortfarande ha vänner att göra dumma och korkade saker med, man har 1000 planer som läggs upp men det händer aldrig något.

Jag är också för fast i tanken om kärlek, jag hatar att tänka på det för jag vet att desto mer jag tänker på det desto mer skadar jag mig själv. Jag kan fantisera för mig själv iväg hur mycket jag vill, men sen landar jag alltid i denna skit kallad verkligheten.

Med andra ord så känns allt bara skit vid tillfället.