Granka

Hmmmm, vet ni en sak som jag verkligen avskyr? Nej säkert inte, but let me inform you.

Jag avskyr verkligen folk som skriver sliskiga raggningsrepliker på profilbilder och liknande på Facebook. Det är bara så jävla äckligt! Behöver dessa personer verkligen låta resten av folket veta hur sliskiga dom är? "Vilken mysig soffa, ska jag komma förbi så kan vi mysa tillsammans?" Alltså, nej! Och nej, det där är inte ett citat av någons kommentar. Det är bara ett exempel som jag kom på, så ni behöver inte försöka leta reda på varifrån det är. Detta är ingen attack i svartsjuka, ifall ni tror det. Men okej, back to topic. Ifall personer har ett intresse för någon annan, då borde dessa personer kanske säga det personligen. Eller what the heck, använda åtminstone Facebook-chatten istället, göra det en privat grej som det borde vara.

Och sen när vi lika gärna är på ämnet, "likes" på profilbilder. Jag har inget emot folk som gillar andras profilbilder, men ta fanimig inte och "gilla" typ 20 olika tjejers profilbilder på en och samma kväll. Det framstår som så desperat och är en såååå opersonlig grej. Personer som gillar någons profilbild över till exempel att denne har stora bröst och någorlunda visar upp det och får kanske 50 "likes" av killar som denna person inte alls umgås med eller är vän med "på riktigt", då hittar man dom desperata. Som jag sa, det är en så otroligt opersonlig grej och det bara äcklar mig. Och för att vara ärlig, jag har varit en av dessa personer förr. Kanske hata mig för det, men jag ser iallafall felet i det till skillnad från andra.

Min ursäkt för det förr var att jag är en otroligt blyg person som har väldigt svårt att säga vad jag tycker och gillar om en tjej. Varning, nu kommer jag glida off topic som fan och börja babbla om mig själv. Så ja...
Iallafall, jag är en person som har svårt att säga att jag gillar en tjej eftersom:
1. Jag är livsrädd för att bli sårad. "Men du måste ändå kunna riskera att bli sårad". Nej! Jag känner verkligen inte för att sitta och må skit över det i flera månader! Nej tack!
2. Jag har svårt att sätta rätt ord på rätt plats när det gäller sådana saker eftersom jag blir otroligt nervös.
3. Jag vill inte vara en i miljonen av killar som försöker få en tjejs intresse.
Ifall jag gillar en person så vill jag också att denna person ska gilla mig. Jag vill inte hålla på och försöka att "konkurrera" med 29 andra grabbar. Fuck that!
Det är också mest troligt över dessa anledningar att jag är en 22-årig oskuld som aldrig har upplevt kärlek. Lyssna och häpna, aldrig ens upplevt en kyss. Jepp, ni kan tycka att jag är konstig hur mycket ni vill, jag bryr mig inte om era tysta åsikter. Pussar har man fått några gånger, men det är då fanimig inte samma sak!
Så ja, jag får lite prestationsångest över sådant där. Kan säkert inte uppfylla förhoppningar och sådant, men men.

Jag känner dock att ifall jag skulle hamna i ett förhållande eller något som liknar det, så skulle jag vara någon av de mest lojala, omtänksamma och snälla personerna som finns. Och i och med så känner jag också ilska över hur killar som beter sig som svin och äckel kan ens få en bit av en bra tjejs tid och intresse. Man har alltid hört "Tjejer går igång på att man behandlar dom dåligt, du borde testa det". Hell no! Inte fan ska jag dra på en mask och låtsas vara någon jag absolut inte är. Ifall jag inte skulle kunna acceptera mig själv för den jag är, varför skulle jag då finna glädje i att den andra inblandade inte heller gör det? Säg mig det.

Att vara ständigt snäll och omtänksam så kan man också få misstankar och sådant av den andra iblandade. Vill denna person bara ha någon att prata med? Vill denna person ha någon att bara vara i kontakt med när denna behöver hjälp med något?
Utnyttjande, det vill säga. Jag hade kunnat bli överkörd och utnyttjad väldigt lätt förr, men nu vet jag vad jag har att erbjuda och vet också att folk i världen kan se det och försöka att utnyttja det. Jag drar hårt gränsen i vissa fall för att inte riskera att bli utnyttjad, även fast jag kanske får lite dåligt samvete efter det. Men tro fanimig inte att jag är någon som säger nej till allt och alla över det, bara säger att gränserna behövs ifall jag är osäker över vad denna person verkligen vill mig.

Men men, ska väl börja avrunda detta inlägg någorlunda. Någon dag hoppas jag väl att någon ser mig för det värde jag har och ser enbart mig i denna klunga bland alla dessa andra. Och nej, inte intresse som hobby eller så. Men ni förstår väl vad jag menar, eller? Aja, hej hej!

Och ja, creds till er ifall ni orkade läsa allt! Jag uppskattar det verkligen, tog mig ett bra tag att skriva detta och tog även och delade med mig av mig själv väldigt mycket.