Mina tankar

På sistone så har det känts som att du bara är i kontakt med mig när du inte har någon annan, att jag är absolut den sista planen. Och det gäller inte heller "riktigt" umgänge, utan chattande. Jag kände förr som att jag hade en större roll, som att du faktiskt ville ha något med mig att göra. Vet inte ifall det faktiskt är så, men det är bara så jag känner om det. Ifall du väljer att komma med svar om detta så tänk en bra stund före du svarar, vill inte att du bara försöker ge mig ett tomt svar för att göra mig nöjd.

Och jag vet inte varför jag sa vad jag kände för dig, känns som att det tillfället jag valde att göra det i kanske var det sämsta tillfället. Så sorry ifall jag slängde runt allt men jag ville verkligen att du skulle veta. Du gav mig en viss trygghet som jag vill ha tillbaka igen. Du menar otroligt mycket för mig men jag blir så sårad av dessa funderingar över ifall du faktiskt uppskattar mig eller ifall jag bara är något tidsfördriv för dig. Bara mina tankar det, häng inte mig för dom.

Gjorde jag ett misstag eller gjorde jag rätt? Mina aningar sa inte bra saker åt mig, men jag valde att gå emot dom. Borde jag ha hållit käft?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0