Granka

Kommer ihåg en liten del av en dröm jag drömde inatt och det hela var så gulligt och sött för mig.

Det började med att jag hoppade in i en bil som en tjej körde, jag var ute någonstans i vischan för jag kommer ihåg att jag såg skog och grusvägar. Men jag hoppade som sagt in i bilen, det var någon tjej som liknade lite en tjej jag följer på Instagram, men det var ändå inte hon. Men hon var väldigt vacker for sure. Jag kände henne inte alls, men efter att ha varit i bilen i typ 5 sekunder så fick jag en känsla i skallen att vi var ihop. Jag böjde mig mot henne och lade mitt huvud på hennes ben och sen böjde jag mig upp lite och kysste henne typ upp och ner, jag var nere med ansiktet uppåt och hon böjde huvudet ner mot mig. Vi satt där i bilen stillastående ett tag och kysste varandra före hon började gasa iväg. Sen låg jag där med huvudet på hennes ben och kollade upp på henne medans hon körde, hon kollade ner då och då på mig och gav mig en kärleksfull blick.

Sen stannade vi och parkerade bilen vid något som liknade en lada, vi skulle tydligen på middag hos hennes familj. Och där slutade drömmen, tråkigt för jag hade velat se vad mer hade hänt och vad vi hade gjort.

Vill byta design på denna blogg då denna blogg ser ut som skit, men fan vad jag inte har tålamod för det :P

Blir ledsen ibland när jag är ensam, känner mig oönskad och som att folk inte gillar mig. Men vill sen vara ensam för det mesta när jag har chansen att ha umgänge.

Vad är det med mig? Försöker jag bara sabotera för mig själv? Har jag utforskat mörkret så mycket att jag omedvetet försöker dra ner mig själv ännu mera i det?

Framtiden, ja, den där äckliga saken. Ska man göra som de flesta och "play it safe"? Fixa ett stabilt jobb, stabilt pengaflöde, lägenhet, bil, bo kvar i sin hemmastad, umgås mest troligt med samma folk som alltid med den lilla fritiden man har tills dom inte hittar någon mer fritid att spendera på en, hitta en partner, skaffa barn för att få ett syfte och ett mål i livet, jobba på samma ställe tills man går i pension.

Jag vet att många skaffar barn för dom vill dela något med den dom älskar och yada yada yada, men många människor gör det också för att dom känner sig tomma och rädda för att bli ensamma i livet. Nej, jag har inte läst någon studie eller något. Det är bara min egna tolkning, så ta det med en nypa salt.

Jag är "all for" att folk skapar en egen familj osv, jag ser glädjen i att se en person som man själv skapat växa upp och bli vuxen och sen själv vara i ens egna sits. Jag förstår suget för det.

Men sen med framtiden, ska man ta den lite mer osäkra vägen? Flytta iväg, möta helt nytt folk, se nya ställen, komma i kontakt med nya kulturer, kanske inte ha den största mängden av pengar, inte veta i förtid när man kan se sitt nya ställe som ens hem eller om man ens kommer kunna det, bo långt borta från sin familj, bo långt borta från sina vänner, riskera att kanske känna sig ensam, vara långt borta från gatorna man vandrat på under sina år av uppväxt, kanske riskera att tappa kontakt med sina vänner och bekanta, inte veta i förtid när man kommer få se sina bekanta igen.

Jag vet själv att jag är en oerhört stor övertänkare, jag tänker framåt i tid och rum så jag kan vara beredd för vad som komma skall. Jag har svårt för att binda mig till saker för jag har det väldigt svårt med att inte kunna se var detta kommer leda och hur jag kommer känna över det över tidens gång.

Och för att vara helt ärlig så är jag så förbannat trött på att mitt psyke ska funka så här. Jag vill ut, jag vill möta nytt folk, jag vill se nya ställen, jag vill uppleva något mer än vad jag har i denna låda kallad Luleå. Jag har min säkra plats här, men jag vill fara utanför lådan för att se vad som finns där ute. Vad resten av världen har att erbjuda denna pojk som ska framställa man.

Jag vill skejta i en grupp av skejtare nedför gatorna i Bordeaux under natten, jag vill se den där knasiga gamla halvgalna mannen som har något konstigt på sig när han går nedför gatorna i New York och inte bryr sig ett skit om hur han uppfattas, jag vill vara i Tokyo svingandes med en videokamera i ena handen och en LED-lampa i andra handen medans jag försöker filma en skejtare i denna energifyllda staden, jag vill äta något jag aldrig hört om eller sett förr i Indien, jag vill gå runt och fanboya ut i Seoul när jag ser platserna som jag bevittnat i alla sydkoreanska filmer jag har sett, jag vill äta på In-N-Out Burger i Los Angeles, jag vill gå upp för trapporna till Helsingfors domkyrka, jag vill skejta TBS i Malmö, jag vill hamna på någon efterfest i Brooklyn där folk sitter och diskuterar gamla Kubrick-filmer och gammal soul-musik medans drickande vin, jag vill slänga något ner från Kinesiska Muren, jag vill se det legendariska parkour-spotet La Dame Du Lac i Lisses.

Och jag vill inte bara resa någonstans för en vecka och komma tillbaka till min säkra plats, jag vill bo där ett tag och få in hela atmosfören. Känna hur det faktiskt är att bo i dessa platser under en längre period, bygga upp en relation till folket. Inte bara fara någonstans och drälla runt full och skämma ut mig, bara för att jag vet att jag kommer inom en vecka komma tillbaka till min säkra plats och inte ha några direkta konsekvenser till den plats jag mest troligt aldrig kommer komma tillbaka till.

Jag känner att det finns så mycket där ute som jag vill se, så mycket nytt som jag vill ta in och se med mina egna ögon. Träffa nytt folk som har liknande intressen som mig konstnärligt och även träffa folk som introducerar mig till något nytt konstnärligt som jag inte vetat om. Jag är oerhört tacksam för dom vännerna jag har här, men det är så mycket saker som jag inte kan prata om för jag vet att mina vänner inte delar samma intressen som mig eller samma nyfikenhet som jag har för nya saker vare sig det gäller t.ex. musik, filmer eller tankesätt.

Jag har sett mina föräldrar gå den någorlunda säkra vägen, dom har ett stabilt liv. Men är det ett spännande liv dom har? Det tror jag inte. Finns det massa saker dom vill uppleva eller göra före deras tid är slut? Det vet jag.

Jag vill leva ut så gott jag kan medans jag kan, jag vill göra fel, jag vill göra rätt, jag vill ligga på min dödsbädd och veta att jag gjorde åtminstone en del av vad jag ville i denna värld under tiden av mitt liv.

Frågan är: kommer jag att ta steget?

Det får framtiden bestämma, den där äckliga saken.

Fan vad Luleå-skejtaren Sondre Mortensen levererar, jag blir helt tokig av hur grym han har blivit dessa senaste åren. Det roliga är också att jag bevittnade tricket vid 0:53 då jag var ute för att slänga soporna på jobbet i somras, haha.

Jag skulle vilja få upp kontakten med dig igen.

Vi båda hade samma skumma humor, vi kunde snacka förevigt om våra saker medans andra hade sett det som dumt och korkat.
Jag ber om förlåtelse för att jag tog bort dig på Facebook, jag hade en dålig dag och att vi hade tappat kontakten var en dålig påminnelse och därför tog jag bort dig. Men du är fortfarande inte ute ur mitt minne.
Vi är båda vågar så vi kraschade lite grann ihop, vi är båda känsliga (sägs iallafall om våra stjärntecken).
Jag knuffade iväg dig en gång när jag var i en hård period, i dagens tänkande så ångrar jag detta för det kanske hade varit mer givande än vad jag valde över den chansen. Jag ber otroligt mycket om ursäkt över det.
Eller okej, jag knuffade iväg dig ett flertal gånger. Mina osäkerheter kanske sade att jag aldrig hade någon plats i världen att tillbringa tid och rum med en tjej som dig. Jag vet att osäkerhet inte är det minsta attraktivt, men jag är som jag är. Men jag ber fortfarande ursäkt om att mina osäkerheter kom i vägen av något som kanske hade motbevisat mina osäkerheter.
Vi var båda inne i samma musik och denna musik var så unik och jag trodde aldrig att någon tjej i din kaliber skulle någonsin kunna vara inne i samma sorts musik som denna isolerade och blyga pojk.
Och jag trodde aldrig att en tjej i din kaliber någonsin skulle vara i kontakt med mig och vara intresserad av vad jag tycker och känner.
Jag följde dig ett tag via RSS-flöden före vi kom i kontakt och jag var mycket förvånad över att det var du som ville få upp denna kontakt. Kanske det bara är jag som såg allt fel.
Att få träffa dig för första gången på min födelsedag förra året, få dina pussar på min kind och hålla min arm runtom dig den korta stunden var en otroligt fin present.

Det finns så många saker som jag önskar att jag hade gjort annorlunda, men jag kan inte göra dessa saker ogjorda. Jag hoppas att du fortfarande följer mig här och ser detta för jag vill verkligen att du får se detta. För du är verkligen inte någon i min förflutna som blir bortglömd av mig, du kommer alltid vara i mitt minne.

Och här är några låtar bara för att du ska verkligen veta att det är DIG jag skriver här om.

 

Jaja, jag var förbi i lördags i Boden och drack med Robert och hans arbetskamrater.

Jag satt någon gång vid 16-tiden och kollade på film så fick jag ett samtal av Robert och han sa att han var på väg hemåt från Happis. Han frågade då om jag skulle med sen och dra på inflyttningsfest i Boden. Jag var först lite skeptisk, men sen tänkte jag bara "Äh, ingen av mina vänner här i Luleå vill knappt någonsin dricka. Så nu när jag har chansen att dricka i en ny stad och med nytt folk, let's do it".

Så han plockade upp mig, vi brummade iväg mot Boden. Jag satt bredvid honom och drack en öl i bilen. Först anlände vi hos Roberts flickvän Moa och hennes roommate Lisa. Vi körde igång drickandet lite grann där medans tjejerna fixade sig osv. Sen var allt fixat och vi drog iväg mot festen, som var bara i trappuppgången bredvid. Kändes lite weird att komma in där då det vara fullsmackat med folk jag inte känner alls eller så, men efter nog mycket drickande och att jag utsätts för den omgivningen så blev allt okej. Mycket babblande på balkongen över dricka och cigaretter, babblade med någon snubbe om foto och film i säkert 15-20 minuter, sen satt jag även på golvet med Moa och snackade om allt och inget. Väldigt kul att babbla med Moa, hon är väldigt lätt att snacka med och jag märkte redan det första gånget jag träffade henne i somras (det kanske var våren, jag vet inte) hos Robert.

Efter att ha varit där på festen i kanske 4 timmar så var vi kanske 50-60 pers där, världens jäkla klunga alltså. Helt sick, haha. Eller jag vet inte, kanske jag kommer ihåg fel. Men vi var iallafall sjukt mycket folk där! När folk började väsnas väldigt mycket då alkoholen verkligen kickade i för alla så var det dags att dra ner på festen. Så i princip var det en förfest, för mig iallafall. För att efter det så var det dags för oss att bege oss in till stan och dra på krogen. Jag stod där ute vid trappdörrarna helt disorienterad och letade efter Robert, sen ringde jag upp honom men det var Lisa som svarade. Hon hade tydligen redan börjat bege sig iväg mot krogen, men vände om med sitt umgänge av folk för att se till att jag också hängde med. Men sen när jag mötte upp dom så verkade hon ångra sig om sitt val att dra ut. Så Robert, Moa och Lisa stannade hemma (Moa och Lisa mådde inte bra och Robert stannade för att ta hand om dom) och Robert sa att jag kunde hänga med en av hans arbetskamrater Berk (eller som han bad mig kalla honom, "Turken") som skulle ut. Jag träffade honom då så drog vi iväg, han var en sjukt skön snubbe. Vi kopplade mycket över hip-hop kultur och sånt, han var tydligen från förorterna i Stockholm. Han bara allmänt kallade mig "nigga" och sånt, så då kändes det som att jag umgicks med min vän Ali från Libanon för han gör samma sak. Så vi kom bra överens osv.

Så småningom så kom vi fram till Allstar, stod där i kön ett tag och gnällde över att det var lång kö. När vi väl kom in så fanns det tydligen inte plats i garderoben så vi fick dra runt i jackor och allt därinne, något drygt. Och allt rullade väl på bra där, förutom att Berk fick ett whiskyglas med 4 små insekter i det. Vi sa till om det i baren men dom kunde tydligen inte göra något åt det, bullshit som fan. Sen satt vi vid ett bord så kom tre tjejer och satte sig vid vårat bord och lite efter det fick jag reda på att alla dom går i samma skolklass som min lillasyster. Jag frågade lite vad dom ansåg om min syrra, jag fick svar som "Jag vet inte, hon är väl okej men ingen jag skulle vilja bli vän med" och sen satt där och gjorde allt så gott jag kunde att inte flippa ut på dom. Två av tjejerna verkade helt trevliga, men den sista framstod så jävla dryg och nedstämd. Men ja, dom drog sen och jag var halvt glad över det. Jag träffade även på min gamla klasskamrat John som jag gick på medieprogrammet med, väldigt oväntat att träffa på honom där. Babblade lite och sen gick vi våra egna vägar.

Någon gång mellan 2:00 och 3:00 så fick jag och Berk nog av att vara på Allstar, så vi drog. Träffade på några folk vi hade snackat med på Allstar och hängde med dom till en av deras lägenheter för efterfest. Det första jag såg när jag kom in där var en systemkamera på ett stativ riktat mot sängen och tänkte bara "Okej, det är ganska fucked och skumt". Vi satt där och rökte vattenpipa och jag tänkte hela tiden i bakhuvudet "Ska dom här försöka kirra en gang-bang eller något då kameran är framme?" Sen så skulle en tjej där hela tiden be mig hålla käft för hon tydligen ogillade min dialekt, jag sa till henne hela tiden "Du vet väl att du är i Norrbotten? Vänj dig vid det!" och bara allmänt lät henne veta att jag inte var okej med skiten hon snackade. Det var kul att hon betedde sig så för att före vi kom till lägenheten så verkade hon helt trevlig och rolig, men sen blev en bitch när vi kom in.

Jag tror vi var där lite över en halvtimma eller så, jag ville dra efter första 10 minuterna eller så pga. vibben jag fick av folket där. Men Berk verkade sugen på att röka lite vattenpipa så jag avvaktade lite och lät honom chilla lite från att agera guide och barnvakt till mig :D Men sen började vi knata därifrån, jag mumlade om hur jag ogillade den dryga bruden på Allstar och sen bitchen på efterfesten och Berk sa typ "Tänk inte ens på dom, är dom värda din tanke?" och jag typ "Ja, du har sant. Men ändå!" Jag vet inte, han kanske kände att jag var på väg att bli arg eller något och ville lugna ner mig. Men jag mådde ändå bra, bara less över småsakerna och nämnde det. Annars hade jag haft en jättekul kväll.

Väl framme vid lägenheterna så följde Berk mig till dörren för att se till att jag kom tillbaka till Moa och Lisas lägenhet, så jag inte tuppar av i trapphuset eller börjar typ rycka i någon annans dörr :D När jag kom in i lägenheten så kom Robert inrullad i ett täcke och bara "Ja, du har ju TVn där. Soffa där och en filt" och jag bara "Jo tack, sov gott". Jag lade mig ner först och drack lite vatten, tänkte att jag inte helt kan somna än före jag har nyktrat till lite så jag inte går risken att börja spy eller så. Jag känner mig inte säker i eller okej med att spy hos några som är nog schysta att låta mig sova på deras soffa. Så jag gick ut en sväng på balkongen med en kopp vatten och tog en cigg för att hålla mig vaken ett tag.

1. Som bäbis blev jag riven i ansiktet av min morbrors dobermann-valp som lekte runt med mig, jag har fortfarande ärret i ansiktet.
2. Jag och mina vänner var otroligt mycket emot rökande/snusande/alkohol från lågstadiet till början av högstadiet, vi såg ner på folk som höll på med sådant. Sen började vi alla experimentera och i slutet av högstadiet så blev alla rökare eller snusare.
3. Enda personen jag någonsin har haft slagsmål med är min vän Glate.
4. Jag har aldrig kört snöskoter.
5. Jag tycker det är otroligt skönt att topsa öronen, speciellt när topspinnen blir helt gul av vax.
6. Jag tycker det är förbaskat skönt att ligga på rygg på golvet, speciellt här hemma på vårat köksgolv. Jag kan ibland bara mitt i allt lägga mig ner och chilla på golvet.
7. Jag är helt besatt av statistik i nummer, till exempel: du har lyssnat på denna artist så här många gånger, du har spelat detta spel så här många timmar, du har så här många spel osv.
8. Jag har inte vågat fullfölja en karriär inom filmskapande för jag är rädd att jag ska börja se det som ett jobb och inte som nöje något mer. Plus så är filmskapande så uppdelat här i Sverige, alla har sina egna roller. Jag gillar att ta hand om allt för att allt ska möta min vision.
9. Jag älskar att promenera på kvällarna för jag gillar att ha gatorna för mig själv då väldigt få folk är ute på kvällarna. Plus så får jag en kick ibland av att folk tror att jag är ute efter dom då jag går långsamt och lite creepy bakom dom.

10. Jag är oskuld, har kysst en enda tjej och har aldrig haft ett förhållande. Inte för att jag är emot förhållande, jag är bara oerhört blyg och har svårt att hitta någon som jag tror skulle kunna acceptera alla sidor av mig. Plus så finner jag inget vettigt i sex utan kärlek, kanske därför jag också är oskuld.
11. Jag tänker ett flertal steg framåt hela tiden och det kan ibland få mig att inte alls vilja göra någon sak som jag möjligtvis hade gjort ifall jag inte hade tänkt alla steg framåt.
12. Jag tänker ut detaljrika scenarion i min skalle som kan få mig att bli avskrämd från vissa saker eller få mig bli rent ut ledsen och deppig.

Hoppas ni fann något nöje i att läsa detta och att ni kanske känner som att ni känner mig lite bättre nu. Jag ska försöka anteckna då jag kommer på mera saker, så jag kan dela med av mig igen någon gång.

Inte babblat här på ett bra tag, så ska väl babbla lite för er få som följer denna blögg.

Okej, vad har pågått för mig på sistone? Hmmmm. Jobbat för ISS som städare på Luleå Science Park i fem veckor nu, jag är semestervikarie åt min mor som har varit på semester. Nästa vecka är min sista vecka där eftersom morsan har sin sista semestervecka nästa vecka, vettefan vad jag ska göra efter det när det gäller arbetesmässigt. But oh well!

Hmmmm, vi hade årets Slip N Slide-session förra månaden (exakt en månad sen, 9:e juli). Kanske var den roligaste Slip N Slide jag har varit på hittills. Jag hoppade som fan fleeeeeera gånger, alla andra tog ett par åk och sen lade ner. Jag ville bara köra på som fan hela tiden. Vi fick inte så många speciella videoklipp från det, men jag tyckte det var sjukt kul ändå.

Varför ska jag behöva förklara vad jag känner om musik och dess texters betydelse? Jag är hemkommen från en efterfest var jag spelade Hurulas musik och fick denna musik kallad som "skära handleden-musik". Varför ska musik som handlar om helt vanliga mänskliga känslor bli kallad som ""skära handleden-musik"? När hände det att när man slutar spela macho och är en helt vanlig männsika och uttrycker sina känslor att man ska bli sedd som en lägre person?

Jag ogillar folk som ska se livet som en jävla solstråle hela tiden, folk som ser livet på detta vis är i förnekelse. Tar du emot nu? Fuck you då, fittjävel! Dra ifrån min blogg, jävla idiot. Jag är en person som faktiskt känner något och är inte en jävla robot som dig.

 

Inspirerande :)