How Will I Laugh Tomorrow

Alla dessa år utan närhet kan få en att känna sig som ett monster. "Vad är fel på mig?" "Varför gillar ingen mig?" "Är jag så värdelös?" "Är jag så pass ful?". Får en att känna sig ganska dåligt när man i så många år bara vill ha en som accepterar en och gillar en även fast hur dum man än kan vara ibland. En som man utan frågan kan komma och vara mysig med och bara hålla om medans tiden passerar.

När man redan är blyg och osäker i sig själv så blir det då inte bättre efter alla dessa år, känns ibland som att det bara bli värre med tiden. Även fast jag sett mina egna förbättringar, så känns det ändå bara värre med åren. Fram med kalendern och pricka in "Ännu ett år till ensam..."




Here I sit and watch my world come crumbling down.
I cry for help, no one's around.
Silently screaming as I bang my head against the wall.
It seems like no one cares at all.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0