Granka

Han är ju fan helt sinnessjukt bra, och tror ni att denna video förbättrar ångesten över att snön försvann? Nä då, den gör det bara värre. Vill ha tillbaka snön! Vill mörda mig själv på brädan i vinter!

 
http://instagram.com/grankosson

Ja just det, en uppföljning till förra inlägget: Jag ger upp. Ja hej!

Vet inte ifall jag ska ge upp hoppet eller hålla kvar. Man vet inte vilka svängar och tvister som kan hända i framtiden. Så jag vill vara där för dig ifall det skulle hända att du till slut skulle känna för mig det som jag känner för dig. Men vet inte ifall det är bra för mig att hålla kvar sådana förhoppningar och tankar, det kanske bara krossar mig till slut.

Så mycket förvirran och så många frågetecken att jag inte har en minsta aning vad jag ska göra. Borde man bara köra fullt ut och öppna sig helt? Kanske får ett svar som jag inte gillar? Kanske får ett svar som knäcker mig...

Aggro eller taggad?

Hmmmm, vet ni en sak som jag verkligen avskyr? Nej säkert inte, but let me inform you.

Jag avskyr verkligen folk som skriver sliskiga raggningsrepliker på profilbilder och liknande på Facebook. Det är bara så jävla äckligt! Behöver dessa personer verkligen låta resten av folket veta hur sliskiga dom är? "Vilken mysig soffa, ska jag komma förbi så kan vi mysa tillsammans?" Alltså, nej! Och nej, det där är inte ett citat av någons kommentar. Det är bara ett exempel som jag kom på, så ni behöver inte försöka leta reda på varifrån det är. Detta är ingen attack i svartsjuka, ifall ni tror det. Men okej, back to topic. Ifall personer har ett intresse för någon annan, då borde dessa personer kanske säga det personligen. Eller what the heck, använda åtminstone Facebook-chatten istället, göra det en privat grej som det borde vara.

Och sen när vi lika gärna är på ämnet, "likes" på profilbilder. Jag har inget emot folk som gillar andras profilbilder, men ta fanimig inte och "gilla" typ 20 olika tjejers profilbilder på en och samma kväll. Det framstår som så desperat och är en såååå opersonlig grej. Personer som gillar någons profilbild över till exempel att denne har stora bröst och någorlunda visar upp det och får kanske 50 "likes" av killar som denna person inte alls umgås med eller är vän med "på riktigt", då hittar man dom desperata. Som jag sa, det är en så otroligt opersonlig grej och det bara äcklar mig. Och för att vara ärlig, jag har varit en av dessa personer förr. Kanske hata mig för det, men jag ser iallafall felet i det till skillnad från andra.

Min ursäkt för det förr var att jag är en otroligt blyg person som har väldigt svårt att säga vad jag tycker och gillar om en tjej. Varning, nu kommer jag glida off topic som fan och börja babbla om mig själv. Så ja...
Iallafall, jag är en person som har svårt att säga att jag gillar en tjej eftersom:
1. Jag är livsrädd för att bli sårad. "Men du måste ändå kunna riskera att bli sårad". Nej! Jag känner verkligen inte för att sitta och må skit över det i flera månader! Nej tack!
2. Jag har svårt att sätta rätt ord på rätt plats när det gäller sådana saker eftersom jag blir otroligt nervös.
3. Jag vill inte vara en i miljonen av killar som försöker få en tjejs intresse.
Ifall jag gillar en person så vill jag också att denna person ska gilla mig. Jag vill inte hålla på och försöka att "konkurrera" med 29 andra grabbar. Fuck that!
Det är också mest troligt över dessa anledningar att jag är en 22-årig oskuld som aldrig har upplevt kärlek. Lyssna och häpna, aldrig ens upplevt en kyss. Jepp, ni kan tycka att jag är konstig hur mycket ni vill, jag bryr mig inte om era tysta åsikter. Pussar har man fått några gånger, men det är då fanimig inte samma sak!
Så ja, jag får lite prestationsångest över sådant där. Kan säkert inte uppfylla förhoppningar och sådant, men men.

Jag känner dock att ifall jag skulle hamna i ett förhållande eller något som liknar det, så skulle jag vara någon av de mest lojala, omtänksamma och snälla personerna som finns. Och i och med så känner jag också ilska över hur killar som beter sig som svin och äckel kan ens få en bit av en bra tjejs tid och intresse. Man har alltid hört "Tjejer går igång på att man behandlar dom dåligt, du borde testa det". Hell no! Inte fan ska jag dra på en mask och låtsas vara någon jag absolut inte är. Ifall jag inte skulle kunna acceptera mig själv för den jag är, varför skulle jag då finna glädje i att den andra inblandade inte heller gör det? Säg mig det.

Att vara ständigt snäll och omtänksam så kan man också få misstankar och sådant av den andra iblandade. Vill denna person bara ha någon att prata med? Vill denna person ha någon att bara vara i kontakt med när denna behöver hjälp med något?
Utnyttjande, det vill säga. Jag hade kunnat bli överkörd och utnyttjad väldigt lätt förr, men nu vet jag vad jag har att erbjuda och vet också att folk i världen kan se det och försöka att utnyttja det. Jag drar hårt gränsen i vissa fall för att inte riskera att bli utnyttjad, även fast jag kanske får lite dåligt samvete efter det. Men tro fanimig inte att jag är någon som säger nej till allt och alla över det, bara säger att gränserna behövs ifall jag är osäker över vad denna person verkligen vill mig.

Men men, ska väl börja avrunda detta inlägg någorlunda. Någon dag hoppas jag väl att någon ser mig för det värde jag har och ser enbart mig i denna klunga bland alla dessa andra. Och nej, inte intresse som hobby eller så. Men ni förstår väl vad jag menar, eller? Aja, hej hej!

Och ja, creds till er ifall ni orkade läsa allt! Jag uppskattar det verkligen, tog mig ett bra tag att skriva detta och tog även och delade med mig av mig själv väldigt mycket.

Ja, vad har hänt på sistone för mig? Bara chillat mest och så, hållit mig positiv och inte glidit iväg igen. Fortsätter att jobba på mig själv för att knäcka mina barriärer och försöka vara mer öppen för livet och inte hålla mig undan varenda gång jag känner mig osäker. Mår iallafall bra så då blir det inga depp-inlägg som jag förr bombade bloggen med, haha :P

Jaja, ska nu ta och chilla ännu mer med go jävla soulmusik.

 

Känns som att saker börjar glida på plats, som att jag nu helt kan acceptera, sikta framåt och satsa på framtiden och inte plåga mig över saker i det förflutna. Saker är som dem är och livet är för kort för att må illa över onödiga saker. Jag såg fel på saker och är nu halvt tacksam att det gick så, för nu ser jag vad jag inte förr sett.

Har bra folk i mitt liv som kan hjälpa mig med hårda saker och som jag kan snacka med utan att känna mig dömd, vilket jag förr hade svårt med. Jag har utvecklats väldigt mycket under dessa senaste månader och kan vara mer sann mot mig själv och andra nuförtiden.

Tack iallafall att ni finns där och speciellt du, ja du! "You know who you are" :)

Var då en jäkla skum natt jag har haft. 6-7 timmar av sömnlöshet, ca. 2 timmar sömn sammanlagt, hallucinationer om varelser som går runt i mitt rum och gör väsen och är ute efter mig då jag blundar. Och energi som går igenom kroppen som gjorde att jag hade lust att slå saker. Aja, ibland får man skit. Haha.

Detta är min morbror Mika, inte säker när bilden är tagen. Men ja, min farfar och far sa i helgen att jag börjar likna honom mer och mer för varenda dag. Ser ni liknelsen? För jag ser iallafall lite av den, jag vet inte helt vad det är men jag ser liknelsen. Iallafall coolt, trodde alltid att det skulle vara att jag skulle se ut som morsan eller farsan, men det blev morbror istället. Nog för att jag inte har något emot det, han är en skön snubbe så.

Ni vet den där känslan när man bara vill gråta som fan och vara högljudd om det men kan inte eftersom man inte är ensam i hemmet? Jepp, så är det just nu för mig...

Jag mår skit och känner ilska över saker som inte påverkar mig det minsta och som jag inte har någon anledning att bry mig om. Jag vill vid tillfället krossa min skalle mellan två gigantiska stenar, jepp jag är då fanimig en sjuk jävel. Aja, fuck life as usual.

Chanserna dog ut väldigt länge sedan, så varför hoppas jag för något omöjligt? Varför?! Varför måste jag leva i förnekelse och inte bara leva med sanningen? Varför gav jag mig in i detta helvete i första hand? Aja, livet suger.

Blir tydligen att idag dra ut på Storheden och typ stan med våran grabb Degen som nu är back for good från Irland! Det blir säkert helt trevligt, han hade tjatat på att han saknade ALLT som har med Luleå att göra, bland annat skrikit ut "Grank, fan vad jag vill till ÖoB!" Hahaha :D

Men ja, det är vid 11-tiden det blir av. Sitter just nu och piggnar upp till Mumford & Sons och käkar havegrynsgröt, chill chill.

Jag sov smått skumt inatt. Först kämpade som fan i 2 timmar att somna. Somnade. Drömde om attt jag låg på en soffa och myste med en tjej jag gillar, gamla stunder och "what if"-tänkande startade upp ett fint scenario som jag hade velat ha. Men det förflutna är det förflutna, sadly enough... :(
Sen vaknade jag ur det, vettefan vad klockan var. Vred runt ett tag i sängen. Somnade om igen. Sen drömde om att jag gjorde en konstig idrottsbana som ifall man gjorde fel på kan sluta med att man knäckte sina ben eller värre. Helt skum dröm. Men men, knappt någonsin någon dröm som "makes sense"...

---

Roll away your stone, I’ll roll away mine
Together we can see what we will  find
Don’t leave me alone at this time,
For I'm afraid of what I will  discover inside

Cause you told me that I would find a hole,
Within the  fragile substance of my soul
And I have filled this void with things  unreal,
And all the while my character it steals

Darkness is a harsh  term don’t you think?
And yet it dominates the things I see

It seems  that all my bridges have been burned,
But you say that’s exactly how this  grace thing works
It’s not the long walk home that will change this  heart,
But the welcome I receive with the restart

Sluta tänka på det, din idiot Sami! Sluta tänka på det!

Okej, en skum grej. Var ett tag sedan ute och promenerade, lyssnade på podcast, gick runt och mådde hyfsat bra. Helt energifylld och okej. Hann vandra cirka 1 och en halv timma och sen får jag ett samtal av farsan att han behöver hjälp med att hämta en fåtölj. Så han hämtar upp mig. Vi hämtar fåtöljen och mitt i när vi är på väg hem så blir jag otroooligt trött och bara vill slockna. Och sen nu när vi har kommit hem, så fort jag klev in i huset så fick jag ett sorts tryck i magen. Känns som att jag vill spy, helt skumt.

 

Så slänger i mig just nu en blodgrape, lite vatten och tankar in en ny podcast i mobilen sen drar jag ut och vandrar igen.

Känner mig ständigt ensam, tom och ledsen. Vill inte må så här något mer, varenda dag känns någorlunda som skit. Vet inte heller helt vad jag ska göra för att motverka detta mående. Vet iallafall ett par små "guidelinjer" som skulle kunna eventuellt hjälpa mig. Kanske ifall jag skulle finna någon sorts motivation så skulle jag dedikera mig till det. Hoppas på bättre tider.

Vet att det är en rad av saker gällande mina känslor som på något sätt satte mig in i detta mående. Jag borde helt enkelt ha sett över allt objektivt, vetat min plats och tagit det lugnt. Men min längtan och förhoppningar efter någon sorts koppling med någon tog överhanden i min skalle. Så fort jag får något spår av koppling med någon som jag gillar så följer jag ut det spåret så mycket som möjligt och liksom blundar för allt annat. Kanske är ignorant det, jag vet inte. Vet bara att jag har svårt för att sätta stopp för känslor även fast dom känns fel.

Förlåt för att jag trycker så mycket på dig och ibland kan vara allmänt dum. Jag på någon sorts sätt dedikerade all min tid och kraft för att komma närmare dig. Så är svårt att komma över det beteendet, plus att jag blev så beroende av dig. Men har tagit steget tillbaka och del för del lägger mina förhoppningar bakom mig. Har fortfarande svårt att sudda ut de tidigare stunderna, det vet du. Men du sa att det aldrig kommer bli något mellan oss, så jag försöker allt jag kan att gå framåt och hoppas på bättre mående till slut.

Någonsin haft folk i ert förflutna som gjorde er glada och starkare men som råkade glida iväg? Släpp inte kontakten, det är aldrig för sent. Vad som än hände, ifall kopplingen var sann så borde den aldrig brytas. Livet är för kort för småtjafs. Omge er av folk som förstår er, som gör er mer pepp. Då glider livet på mycket bättre.

Still the wrong thing to say. Still the wrong thing to feel. I'm still wrong.